
Jag vill bara säga till alla jag känner och som lärt känna mig. Jag mår bra nu. Jag känner fortfarande av medicinen, men inte så det stör. Det som jag älskar är att jag skrattar och gråter igen, och orkar busa. Men när känslolivet kommer tillbaka så är det ännu en känsla som väcks, saknad. 2 Sorter. Man inser vad man missat under all den här tiden. Och man saknar sina vänner som funnits där, men som man inte träffat så mycket som man har velat. Jag säger i alla fall tack, endera har jag haft en himla tur, eller så har jag bara valt "rätt". Gamla vänner är fortfarande vänner, och jag har till och med lyckats få ett par nya vänner. AJ LAV JU ALL!!!
I alla fall, nu ska jag leta barn, stoppa ned dem på rätt ställe och sen ska jag sova själv.
Kram







Men jag jobbar på det... Jag "Scrappar" med mina elever. De håller på att ta reda på fakta om London... Och vi gör en fiiiin Affisch i varje klass...
Hanna sitter redo att dra en "lycklig vinnare"
