Vissa dagar...

Vissa dagar är tyngre än andra, och jag är så himla trött på att jag inte kan få en lugn och skön vecka utan att behöva oroa mig för det ena eller det andra. Jag önskar att livet kunde flyta på och att allt kunde gå bra, i alla fall i en längre sammanhängande period! Ja, jag har satt mig i skiten, men jag är så jäkla trött på att ta allt ansvar och rodda själv i allt.

Kram

Min son är ingen Zlatan

I min sons lag spelar en kille (handboll nu och fotboll tidigare) som är, om han lyckas vara skadefri nästa Zlatan, ja eller inom handbollen, Kim Andersson en riktig bolltalang som lägger ned otaliga timmar i handbollshallen, och har alltid gjort det. Jag vet inte mycket om den här grabben annat än att han är i hallen så mycket som möjligt, sällan är mer än 2 meter från en boll och han stöttas i sitt sportande av två (skilda) föräldrar. Han är ödmjuk, samtidigt som han vågar ta för sig och han är alltid lika trevlig (ja, som tonårskille, så är det ju lite sådär mot föräldrarna, men alla andra) Kort sagt, en riktigt trevlig bollkille, Nu är det ju så att det finns inget JAG i LAG, och vårt lag (som för övrigt gick vidare i USM till steg 4 (32 lag kvar) av 5) består av ett helt gäng med jätteduktiga killar, flera blivande Kim och allt vad de heter. Grabbarna ligger långt fram i både Upplandsserien och Stockholmsserien (obesegrade hela hösten).

Skånela IF, P´00 firar avancemang i USM

Foto: Lars Andersson

Min son är ingen Zlatan, han är ingen Kim heller... Ännu! Min son är sådär lagom duktig. I vilket annat lag i Uppland hade han säkert varit bland de bättre. Men han har haft "oturen" att hamna i ett riktigt bra lag, som förstärkts med bra spelare från olika orter i närheten. Dessutom tappade han gnistan lite först i fotbollen, som han älskade, när de började Elitsatsa tidigt, och även om han var duktig, hade han inte riktigt engagemanget, eller kompisarna i laget. I handbollen är det inte någon tydlig elitsatsning, men vissa av spelarna spelar i Stockholmsserien och andra i Upplands. Det är ju lite samma sak, men inte uttalat på samma sätt. Det är ett sätt för grabbarna att utvecklas. 

Min son är ingen Zlatan, eller Kim, eller har elitmentalitet. Min son vill vara med sina kompisar ibland, de spelar inte handboll, och de spelade inte fotboll. Han vill sitta framför teven och spela ibland. Det funkar. Problemet, och den största orsaken till att min son inte är någon Zlatan, eller Kim är hans familj. Jag är ensamstående med 3 andra barn. Jag hinner inte hämta, och lämna, orkar inte skjutsa och tjata. Min son har haft stora problem med den skilsmässa han genomgick för några år sedan, han har bytt skola. Det var lite mycket. Han tappade, nästan ett år, som han försökt hålla näsan över vattenytan och bara klara av dagen, skolan tappade, handbollen tappade och han tappade...

Min son är ingen Zlatan, ingen Kim men vem vet, nu när han är på gång igen, ryggen är hel och så kanske han peakar, han kanske kommer ikapp, han kanske bara lossnar, kanske inte... Han blir aldrig någon Zlatan, han kommer alltid vara min lilla baby!

Kram

Mobilkrångel = Träff med saknad väninna

Ja, förra veckan dog min mobiltelefon. Bara sådär. Hängde sig när jag tog ett kort, och sen ville den liksom inte mer. Ja, och man kan ju inte straffa en maskin som tar självmord liksom. Så jag nöjde mig med Hunnibunns gamla, sedan köpte jag en ny! Samma modell, eftersom den är några år, och det kommit typ 2 nyare modeller sedan dess, så blev det inte så dyrt.

Det där med telefonnummer är ju en annan historia. Och jag kunde förvånat konstatera att vissa telefonnummer fanns kvar, andra inte alls... men jag fick i alla fall in några, och i fredags eftermiddag började sedan mata in nummer manuellt från min telefonlista... Och DÄR.. Plötsligt!!! Så hittade jag en väninnas nummer, en väninna jag försökt få kontakt med på olika sätt under ett längre tag. Men ja, jag skickade ett meddelande där och då... och idag möttes vi i Väsby centrum, fikade och hade jättetrevligt. Nu blir hon inte av med mig så lätt igen... ;)

Kram

Jul, nyår och löften

Hade en helt underbar julafton med Catharina och hennes sambo, samt sambons syster (som jag känner igen från tibbekretsar) och hennes två döttrar. Sällan hostar hackspetten, det var en helt underbar kväll. Jag fick en fin Aloe Vera av systern, och en tub av Cath (  ;)  lite annat också).

 Juldagen bjöd jag stora grabbarna på en kryssning, med lite lyxmat, Linus valde en skärgårdstallrik och jag och Gabbe käkade a la carte, han tog en Skagentoast till förrätt och jag en Kantarelltoast, till varmrätt tog vi Oxfilé och efterrätten blev att hugga in på dessertbordet!!!

Småttingarna kom hem och vi åt pizza och öppnade julklappar. Alla var nöjda utom jag, som var jätteledsen att det inte var tacos, och två timmar tidigare. Men men...

Nyår firades hos Annelie, med henne, hennes sambo och far, samt småtjejerna. Det serverades god mat, jag krossade dem allihopa i Yatzy, och vi hade allmänt trevligt. Vid 12 slaget tog Annelie med sig tjejerna och karlarna ut i kylan och de kollade fyrverkerier, själv satt jag inomhus och ojade mig över hur mycket pengar som brann upp  tittade på 12 slaget från Skansen och funderade lite över de olika nyårslöften.

Det första är enkelt, jag ska sluta svulla på Pizza och chips. Det andra är lite mer av en utmaning, men jag gillade det. Det första på listan är väl egentligen mitt första löfte... Det andra tror jag ska bli att jag ska lära mig lite mer franska. Typ klara av en enklare konversation.... Det tredje kommer nog av sig själv. Det fjärde är Rom, det femte och sjätte blir spännande att utforska under året. De två sista...  haha, det berättar jag inte om.

God fortsättning på er allihopa!
Kram

Jullov

Ris och ros får utmärka den här höstterminen, Ris och ros till mig, och från mig. Är helt slut, och för första gången på länge ser jag fram mot ett längre lov. Tjolahopp.

Vet att jag inte är så aktiv här på bloggen längre, mycket beroende på att jag kört slut på mig själv under hösten. Har blivit befordrad i två omgångar under året, ena förstelärare, och andra tillfällig. Men ... det har krävt arbete.

Vill med den här nostalgiska gamla bilden önska God Jul...

Kram

Vecka 48 (eller något)

Har haft en asjobbig vecka fylld av "såna där" dagar! Så plötsligt händer det. Jag har ju världens tur med min grupp. Har aldrig haft en grupp där jag känt att samarbetet varit så bra med alla. Jamen visst! Vissa dagar och andra dagar, men generellt känner jag att jag har ett gott samarbete med alla elever och alla föräldrar i min grupp! Nästan hela torsdagen och HELA fredagen gick åt till sånt arbete som jag SKA jobba med. Orsaken till att torsdagen bara blev nästan.... är socker. Herreminskapare vilken underbart konkret demonstration på hur någon kommer i ett sockerrus!!! Underbart!

Helgen har lagts åt sidan för pluggande, sonen har med en rasande fart (typ, ja eller tvärt om) lyckats skriva en boktext och kamratrespons på någon annans boktext....

Vi kan ju sammanfatta det med att jag körde slut på honom!!!
Kram

Dödstrött

Det var ett tag sedan man uppdaterade här! Mycket beroende på att jag varit så fruktansvärt trött och mest gråtit när jag haft tid över. Men jag ryckte upp mig, gick till doktorn, fick lite insomningshjälp och PLÖTSLIGT händer det! Jag sover gott och mår gott!  Jag gjorde dessutom lite tester på blodet, vilka visade att jag ligger högt i järnnivåerna, och lågt i trombocyter... men det var ingen fara!

I helgen firade jag genom att jag var på kryssning med en väninna. Innan det var jag på äventyr i Nyköping med en annan.... Båda eventen illustreras nedan på foto...

I lilla Nyköping med S, Nästa gång S, då blir det hotell och restaurang??!!!

Blodvite uppstod medan jag gick förbi buffen, tittade åt fel håll liksom. Krockade med en kvinna, jag tror hon tog tag i mig för att stödja sig liksom, men jag fick ett ordentligt hugg av en artificiell nagel!!! Det gör ont fortfarande!

Kram