Paris med Hanna

 Vi flög Norweigan

 Upp bland molnen

 Spänd och lycklig dotter som sitter på tåget från Antony till Les Halles

 Det lilla rummet på Rue Joubert

 Fem trappor upp (Utan hiss)

 Kön utanför Louvren

 Tullerierna

 Notre Dame

 Eiffeltornet

 Starbucks, med Frappuchino av yoghurt och röda frukter... och Hannas kaka...

På väg mot Disney Village!

Vi hade 5 underbara dagar av shopping, gående och samvaro! Det behövs ibland! Dotter nöjd. Mamma nöjd!
Kram

Sommarlov

Japp, och stressig som jag är har jag klämt in en del redan under första tiden. Först kom min kusin och hans partner och stannade här några nätter, vi hade väldigt trevligt och fikade bland annat i Sigtuna och på Steninge slott.

 Kom precis hem från en vecka i Rom med Erik, och ja, vad ska man säga? Trevligt sällskap, massor att se, i Europas säkert historietätaste huvudstad, med sämst service och otrevligaste personal? På 2 ställen mötte vi bra service, på vårt hotell, tack och lov, och på glasserian tvärs över gatan!!! Frukostrestaurangen serverade bra frukost, men personalen var under all kritik, en var OK. men inte bättre. Rom visade sig dock från sin trevligaste sida i övrigt med värme och solsken och regn när vi åkte hem!!!

 Maria Maggiore

 Colloseum

 Pantheon

 Vatikanstaten

Ponte Angelo

Nu är jag dödstrött efter en heldag på resande fot.
Kram

Maggan was here... and left

Har haft en hektisk tid på jobbet, ledningsmöten, försök att planera inför nästa termin, samtidigt som jag försöker avsluta denna termin. Hårt jobb, men jag får det att fungera. Både hemma och på jobbet, på bekostnad av hur jag mår i övrigt.

Tur att jag tack vara raraste Åsa och några andra terapeuter har verktyg för det....

Glöm inte att höra av er!
Kram

Britt-Marie var här

Britt-Marie var här, och hälsade på. Hon var på snabbvisit kan man säga. Jag öppnade boken läste några kapitel, och gick till jobbet. Kom hem från jobbet och läste klart. Britt-Marie är den 3 boken av Fredrik Backman jag läste. Första var Ove, älskade den! På riktigt. Den andra var Mormor, i den fick vi träffa Britt-Marie första gången. Hon var så underbart dysfunktionell att när boken om henne kom ut så var jag bara tvungen att läsa den. Har väntat länge nog! Nu var det dags!!!

Britt-Marie var här:
"Ibland är det lättare att leva med att inte veta vem man är om man åtminstone vet var man är det".
Det är mitt favoritcitat från boken.

Britt-Marie kan kanske ses som en tragisk person. Hon har kanske byggt sitt liv på att bli sedd av andra. Men hon har sina principer. Gafflar - Knivar - Skedar. När hon känner känslor, så städar hon. Det är mycket rent runt omkring Britt-Marie. I Borg blir hon sedd, och uppskattad, hon blir en del av något. Hon kanske inte förstår det från början, men en förvandling sker och slutligen blir hon "en som hoppar".

Om jag tyckte om Britt-Marie när jag läste Mormor hälsar och säger förlåt, så älskar jag henne efter att ha läst Britt-Marie var här. Jag hoppas verkligen att hon åker tillbaka till Borg efter hon varit i Paris. Jag ska hålla ögonen öppna när jag är där!

Jag är stolt att säga att Britt-Marie var här också!

VA?

Vet ni hur trött man kan vara på en skala från 0-10??? Preciiiis hur trött som helst! Och det är jag! Preciiiis hur trött som helst. Jag visste inte ens att man kunde vara så här trött, så här länge!!!

Pysslade i alla fall lite igår. typ 7 kort, 4 påsar och 3-5 minikort

Nu tänkte jag
Sova
Typ
Kram

Moi

Alltså jag känner att jag vill presentera mig igen, Vem jag är NU liksom....Jag bor ju i Märsta, jag är ensamstående med 4 barn, 3 egna. Jag är lärare och blev i år befordrad till förstelärare, och arbetsledare i min grupp. Jag hade inte klarat förra året utan min raraste vän Anne Margrethe.

Barnen är ADHD, 19, som går andra året på Vallentuna gymnasiet. Han är kusin med mina barn och en helt underbar kille som jag älskar precis lika mycket som mina egna. Han har bott hos mig sedan han var 14 år, och jag offrade hela min familj för hans skull. Det var det definitivt värt!

ADD, är 18, han är min äldste biologiske son. Han ger mig perspektiv på livet. Jag kommer ihåg allt, från dag 1. Då menar jag från den dagen som graviditetspinnen visade på gravid. Jag minns julafton då mitt XX blev vansinnig och slog och sparkade mig, även i magen, eftersom sonen är född i Augusti, och det var min första graviditet så minns jag skräcken. Av den och en till orsak firar jag inte jul. Hela graviditeten var en plåga, utom att jag åt jordgubbar och nektariner som en galning, jag hade ångest dagligen, en dag föll jag, och fick åka in akut och se om fostret levde, en annan gång ramlade jag och bröt handen, inget jag fattade förrän handen läkt ihop fel, för jag hade mina tankar på andra ställen. Jag gick 14 dagar över tiden, och gick upp 12 kilo de sista 14 dagarna.... Mariekexfrossa... Jag minns "sista måltiden" oxfilé från Oscars restaurang i Almunge, kom hem vid 12 på natten, och värkarna (som skulle sättas igång under måndagen) satte igång under lördagnatten, vid 18 hade jag en son, och 2 dagar senare var jag dödligt sjuk i barnsängsfeber, och sonen bestämde sig för att hosta upp det mekade vattnet han hade i lungorna. ADD var inte så himla annorlunda som barn, annat än att vi misstänkte att han inte hörde så bra... men inte fick gehör för det förrän farmor, som hade en bekant som jobbade på BVC, fick igenom en tidig hörselundersökning, han hade vatten bakom trumhinnorna. När den fighten var över började nästa. ADD hade ett annat tempo än oss andra. Vi fick ta till olika knep för att vi skulle klara vardagen, när han var 16 fick han sin ADD diagnos. Vid 17 började han medicinera, hur han märker skillnad? Jag skäller på honom mindre. Han är mitt heart emoticon och jag älskar honom för hans humor, för den han var och den han blivit! Min stolthet. Min ADD.

187, är min andre son, han är extra stolt för att han är längre än mig, han började när han var 160 att hävda att han var längre än mig.... så jag har kallat honom för hans längd här på FB sedan dess. När jag blev gravid med 187 som nu är 190, skickade jag ett foto på en sticka till min bästa väninnan, och hon skickade ett likadant foto tillbaka. Tyvärr så blev det inget av med hennes sticka, men jag fick en underbar liten baby. Han var glad som sol, älskade att springa naken och vifta med både fram och bak. Han var cool och han var bäst. Skolan var kul, och han fick en massa vänner. Han spelade fotboll och han var duktig. Han fick en lillasyster, som inte var lika kul, men han var coool. Vid 4 bestämde han sig för att det inte var coolt att pussas och att man inte fick se honom naken eller barrumpad vilket innebar att jag inte behövde hjälpa till med att torka, men fick heller varken pussar eller kramar. heart emoticon brast nästan, men vi lyckades hitta vägar så jag ändå fick mina kramar och så vidare....När mobbningen av honom började förstod jag det aldrig, för han blev bara lugnare och "mindre glad" det tog 2 år, och då var jag mitt i en elak skilsmässa som skadade honom ännu mer. 187 är min känsligaste kille, som tror att han är coolast. Älskar att se honom le, älskar styrkan han visar genom att gå till skolan, genom att kämpa sig till betyg, i alla ämnen i år, och att han bara går upp på morgonen.

Lillråttan är min minsta, tjejen i gruppen. Den med skinn på näsan! Slogs om att få en tillsvidaretjänst när jag var gravid. Var såååå sugen på Kinamat när värkarna satte igång. Fick ingen. Massor med strul. Fick mitt jobb och eftersom jag har problem med återkommande depressioner, vilka blir värre av att jag är hemma så var pappan hemma med henne under hennes första år. Hon föddes den 15 september, och jag började jobba heltid igen den 18 oktober. Skinn på näsan, modigare än alla killarna tillsammans. Framåt och cool på riktigt! Älskar alla djur, och hennes första egna var en råtta, han hette Linus, och hon älskade honom över allt annat. Lillråttan är ett tribut till honom. När de på skolan ringde och sa att hon (tillsammans med andra) mobbat en pojke, hade vi familjemöte och 187 fick berätta om sina erfarenheter, Lillråttan grät, och lovade att hon aldrig mer skulle stå bredvid, och låta någon retas, eller mobbas och det löftet har hon hållit. Hon har till och med stått på andra sidan nu, både blivit internetmobbad, och hjälpt och sagt ifrån när hon ser andra bli illa behandlade. Lillråttan tar mest plats, men hon har lika stor plats i mitt heart emoticon som killarna.

Jag älskar mina barn till vansinne, de är mitt liv, vilket säkert är en av orsakerna till att jag inte skaffat mig någon ny man. Jag känner mig ofta ensam, men eftersom jag "pluggar" konstant, umgås med min underbara familj och tar mig tid för mig själv genom att scrappa eller umgås med mina underbara vänner, så är jag aldrig för ensam.

Vissa dagar...

Vissa dagar är tyngre än andra, och jag är så himla trött på att jag inte kan få en lugn och skön vecka utan att behöva oroa mig för det ena eller det andra. Jag önskar att livet kunde flyta på och att allt kunde gå bra, i alla fall i en längre sammanhängande period! Ja, jag har satt mig i skiten, men jag är så jäkla trött på att ta allt ansvar och rodda själv i allt.

Kram