Och med det förut nämnda höga tempo, så kraschar jag ibland. Så hände igår, då jag spenderade hela dagen sovandes i sängen (utom de timmar som ägnades åt till stall, i stall, i ridhus, från stall). På kvällen piggnade jag i alla fall till så pass att jag orkade se på "Kingdom", "Morden i Midsummer", "The Closer" och slutet på "Poirot". Sen sov jag igen...
Lördagen ägnades som planerat åt resa till Västerås, och handboll där. Första matchen var ingen succé, grabbarna spelade väl inte så där på topp, andra laget hade toppat sitt lag med de bästa spelarna från två årskullar. Domarna var pinsamt dåliga (tur att de byttes ut till nästa match), när till och med de som vinner matchen och spelar hemma ber om ursäkt för domarnas insats... ja då kan ni förstå. Andra matchen var domarparet delat, och med en hyfsad kollega, klarade den domare som var kvar från första matchen sitt uppdrag galant. Och killarna också. Storvinst. Sonen skötte sig för övrigt ypperligt i båda matcherna.
Fick mina resultat på höstens sista tentor, Historiekursen som jag gjorde en tenta och ett fördjupningsarbete på, fick jag VG på hela kursen, Grattis på mig!!! Lite skrattretande känns det förstås att jag tyckte jag skrev ett ytligt och dåligt fördjupningsarbete och fick kommentaren: "Ambitiöst och innehållsrikt, väl genomfört", men det är väl typiskt mig... Engelska B, språkhistoria blev underkänd, (ja, eller testet blev godkänt, men poängen räckte inte till) om jag har tur behöver jag "bara" komplettera där. Så det är ju positivt...
Nu börjar jag få ågren för nästa läsår... Hur ska jag fixa bara 50% studier parallellt med jobb??? Och sen är det det där med lärarlegitimation... Vad kommer att finnas med? Suck, måste försöka kolla upp det.
Gjorde en lista med bra och dåliga saker i mitt liv just nu. Bra sidan blev inte så bra kvantitet, men kvaliteten blev utmärkt. Minussidan blev mycket bra kvantitet på, men kvaliteten fanns tur som var inte. Man får se det så. Hur jobbigt det än är, och hur mycket skit det än är, är allt det egentligen bara materiellt (ja utom gubbens hälsa, förstås, som ligger på minussidan, men han äter ju sina mediciner, undviker socker och att anstränga sig, så han borde ju bli bättre tycker man)... Jag är bara girig, ni vet, gråter hellre i en Bugatti än i en Hyundai...
Nä nu måste jag nog skriva uppsats och jobba lite, vad tror ni?
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar