Jag börjar hitta någon form av normalitet i min vardag. Känner ibland att människor inte gärna säger ifrån eller kommer med kritik (konstruktiv eller annan) i ansiktet på mig, vilket gör att jag hela tiden måste tänka på att bara för att det kommer genom någon annan (ex. chefen) är det inte negativt, det är bara personen i fråga som är (i mina ögon i alla fall) feg. Men till hjälp är det ju. Nästan alltid. Man kan ju varken tänka på allt, eller se saker från alla håll, och ibland blir man ju lite slarvig liksom.
I annat hörn av normalitet finns ju att jag äntligen börjar känna mig hemma i mitt hus. Få MIN ordning med MINA saker, ungarna hjälper till med liv och lust, och väninnorna också. Nu är det inte så mycket kvar av det jobbiga. Har några sortera kassar i vardagsrummet, samt lite ouppackade saker, sen är det garage entrén som håller på att fixas. När det blir klart (ikväll hoppas jag) så är det bara en grundlig städning som behövs... Sen kan gästerna börja välla in. Välkomna ;)
På onsdag kommer bästaste Annelie och hjälper mig att skruva isär loftsängen. Ska bli skönt att bli av med/magasinera. Vågar inte göra det själv efter fiaskot med vindstrappan (ser förresten relativt normal ut nu igen).
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar