Ja, med tandvärken kom funderingarna... Smärtan som sköldkörteln tar fram i ansiktet är helt olidlig, och för att inte tänka på den, tänker jag på annat. Idag handlade mycket om att det var synd om mig... Samtidigt så känns det lite som om det inte bara är gnäll. Jag har gjort mig av med min back up, genom att göra mig omöjlig med den överhet som skapade mig, inte heller har jag äran av att ha annat än helt underbara bonussyskon vid min sida. De är väl inte direkt så att man frågar dem om hjälp i det lilla. Jag vet att de finns där för det stora (viktiga saker som känslor och sånt). Inte heller har jag någon partner att dela vardagen med.
Men ja. Alla de här funderingarna. Jag vet inte. Jag är nöjd som jag har det. Jag har vänner. Tandvärken visar att jag faktiskt har det riktigt bra, jag är ju egentligen frisk. Jag har familj och jag har det faktiskt riktigt bra. Jag ångrar inget av mina val, även om jag inte riktigt förstår de beslut som ledde till att jag var tvungen att ta dem. De problem jag har är ju egentligen I-landsproblem (att köpa bil, att våga gå till tandläkaren, att ta mig i kragen att gå till doktorn med sköldkörteln, att ta tag i lite saker här hemma.....).
Jag började i alla fall med ett nytt album till lillskrotan idag!
Kram från en grinig kärring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar