Min son är ingen Zlatan

I min sons lag spelar en kille (handboll nu och fotboll tidigare) som är, om han lyckas vara skadefri nästa Zlatan, ja eller inom handbollen, Kim Andersson en riktig bolltalang som lägger ned otaliga timmar i handbollshallen, och har alltid gjort det. Jag vet inte mycket om den här grabben annat än att han är i hallen så mycket som möjligt, sällan är mer än 2 meter från en boll och han stöttas i sitt sportande av två (skilda) föräldrar. Han är ödmjuk, samtidigt som han vågar ta för sig och han är alltid lika trevlig (ja, som tonårskille, så är det ju lite sådär mot föräldrarna, men alla andra) Kort sagt, en riktigt trevlig bollkille, Nu är det ju så att det finns inget JAG i LAG, och vårt lag (som för övrigt gick vidare i USM till steg 4 (32 lag kvar) av 5) består av ett helt gäng med jätteduktiga killar, flera blivande Kim och allt vad de heter. Grabbarna ligger långt fram i både Upplandsserien och Stockholmsserien (obesegrade hela hösten).

Skånela IF, P´00 firar avancemang i USM

Foto: Lars Andersson

Min son är ingen Zlatan, han är ingen Kim heller... Ännu! Min son är sådär lagom duktig. I vilket annat lag i Uppland hade han säkert varit bland de bättre. Men han har haft "oturen" att hamna i ett riktigt bra lag, som förstärkts med bra spelare från olika orter i närheten. Dessutom tappade han gnistan lite först i fotbollen, som han älskade, när de började Elitsatsa tidigt, och även om han var duktig, hade han inte riktigt engagemanget, eller kompisarna i laget. I handbollen är det inte någon tydlig elitsatsning, men vissa av spelarna spelar i Stockholmsserien och andra i Upplands. Det är ju lite samma sak, men inte uttalat på samma sätt. Det är ett sätt för grabbarna att utvecklas. 

Min son är ingen Zlatan, eller Kim, eller har elitmentalitet. Min son vill vara med sina kompisar ibland, de spelar inte handboll, och de spelade inte fotboll. Han vill sitta framför teven och spela ibland. Det funkar. Problemet, och den största orsaken till att min son inte är någon Zlatan, eller Kim är hans familj. Jag är ensamstående med 3 andra barn. Jag hinner inte hämta, och lämna, orkar inte skjutsa och tjata. Min son har haft stora problem med den skilsmässa han genomgick för några år sedan, han har bytt skola. Det var lite mycket. Han tappade, nästan ett år, som han försökt hålla näsan över vattenytan och bara klara av dagen, skolan tappade, handbollen tappade och han tappade...

Min son är ingen Zlatan, ingen Kim men vem vet, nu när han är på gång igen, ryggen är hel och så kanske han peakar, han kanske kommer ikapp, han kanske bara lossnar, kanske inte... Han blir aldrig någon Zlatan, han kommer alltid vara min lilla baby!

Kram