Insikter

Jag är alltså en ensamstående 3+1 barns mamma. Jag kämpar varje dag med allt från att bilen ska starta, få barnen till skolan till att få ekonomin att gå ihop. Varje dag är en kamp. Jag gör få egna saker för mig själv, jag försöker finnas där för mina barn, för andras barn och för mina vänner. Jag klagar inte, det är det livet jag fått till följden av mina val. Jag gör alltid mitt bästa och försöker att hitta små nöjen i vardagen. Jag sätter stolthet i att jag klarar mig själv, och att jag är stark nog att fråga om hjälp när jag behöver den. Jag har vänner, riktiga vänner. Jag har åkt på både nit- och vinstlotter. Kort sagt, det är inte synd om mig på något sätt. 

Jag ställer upp, men ta mig inte för given.
Jag gör så mycket jag kan för andra, så använd inte emotionell utpressning.
Jag är ofta trött, om du läst hela texten kanske du förstår varför, jag lägger mig tidigt.

Kram