Jag läste ett inlägg på Facebook, en polis som skrev om kollegorna som blev mördade i Malexander. Poliserna, kollegorna, papporna, makarna, sönerna och kompisarna. Han skriver lite om respekten för poliser, och hur polishatet växer i samhället. Med hjälp av media.
Alla generationer och decenniebarn brukar ju generaliseras ihop, vi vet allt om generation X och Y, om 70-talister, 80-talister och 90-talister. Någonstans där misslyckades man väl litet i uppfostran va? Det här med respekt för andra....
Som barn av min tid uppfostrades jag att jag skulle respektera andra, ta ansvar för det jag gör och som barn av andra generationens frånskilda mödrar så fick jag lära mig att jag skulle kunna klara mig själv.
Det försöker jag också föra vidare till mina barn.
Jag är inte och har aldrig varit kompis med mina barn. Jag är mamma, men vi har kul och kan umgås ändå. Mina barn får inte göra vad som helst. De har strikta regler. Jag kanske inte prioriterar vissa saker som andra tycker är viktigt, men på hela taget är jag stolt över dem och jag VET att jag kan släppa iväg dem på äventyr både ensamma och tillsammans med andra, utan att behöva skämmas.
Självklart får man ifrågasätta andras beteende, och självklart finns det ruttna äpplen i alla grupper. Inte ens jag kan generalisera så grovt att jag säger att alla i en viss grupp är.... Men visst är det ovanligt många som brister i respekt (riktig respekt sån man förtjänar, inte sån man kräver) mot lärare, poliser, sjukvårdspersonal, väktare, parkeringsvakter o.s.v.
Det har blivit fult att säga nej, eller uppfostra sina barn när andra tittar på.
Media har under senare år bekräftat och haussat upp misstron mot oss lärare. Alla vet hur vi ska sköta vårt arbete, för alla har gått i skolan själva, så alla vet hur man ska göra. Det har gått över till att även gälla poliser.
Jag har sett och diskuterat det här med respekt med otaliga elever genom åren. Många kräver den. Många tror att det är en rättighet. Respekt för dig som människa, det har du rätt att kräva, och få. Men respekt för dig som person är något du får arbeta för. Och mitt jobb som lärare är att lära dig saker, det är också något du ska respektera. HUR jag utför mitt arbete, det är något jag förtjänar respekten i, vilket om jag är en bra lärare jag får, och om jag är en dålig lärare jag inte får, det betyder att vissa respekterar mig som lärare andra inte. Jag tycker att detsamma gäller alla inom public-service och vanliga service yrken. Det gäller även poliser och alla dem jag nämnde tidigare.
Man kan inte dissa någon yrkesgrupp i pressen om och om igen och sen tro att man inte påverkar människor att se misstänksamt på just den yrkesgruppen. Man kan inte ha program för att "rädda" skolan i flera val i rad utan att folk tror att skolan behöver räddas. Som jag har förstått det har resultaten gått ned ÄNNU mer sedan politiken i allmänhet började detaljstyra skolan och tillsammans med pressen talade om för Sverige att vi lärare inte kunde vårt jobb. Hur tror ni det blir om samma trend fortsätter med den polisiära genren? Låt poliser göra polisers jobb utan att bli misstrodda, låt lärare göra sitt jobb, låt läkare göra sitt jobb, ingen säger åt en läkare att den borde operera på annat sätt (ännu), fast alla har varit hos läkaren.
Människor är individer, alla är olika! Respekt förtjänar man. Men brist på respekt måste man också få möjligheten att förtjäna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar