Klagomål

Ja, då var det en saneringsfirma hemma då, då, tur för mig hade båda inblandade försäkringsbolagen, samma saneringsföretag. Det känns bättre när det inte är så många människor som springer omkring och ska samordna liksom. De ska kasta ut spis, skåp och sotskadade saker… Kvinnan som är vår kontakt på vårt försäkringsbolag var jättetrevlig under besiktningen, likaså Refix, det känns skönt med den här typen av bemötande när man är i chock liksom. Ni vet, springer omkring och flaxar med armarna…

Före

 

Efter

Veckan har flutit på i racerfart och Lasse ska hämta hem en mikro från landet (och brandsläckaren) så att vi kan äta igen. Vi ska bygga upp en liten tillfällig ”köksavdelning” i vardagsrummet. Igår åt vi varma mackor (smörgåsgrillen klarade sig) och hade mysigt.

Det negativa med en sådan här sak, förstår väl de flesta, och det är väl inte något att älta mer, jag kommer säkerligen att beklaga mig här en hel del framöver… Jag vill däremot framhålla det positiva, vilket är att man kommer lite närmare varandra. Det blir liksom ett avsteg från vardagen, när man klämmer ihop sig i soffan i vardagsrummet och äter toast, och tittar på ”Nalle har ett stort blått hus” tillsammans. Man beklagar sig, över något annat än det ”gamla vanliga”, ett nytt samtalsämne. Och man UPPSKATTAR varandra, på ett nytt sätt, när det funnits möjlighet att förlora varandra.

Dessutom, som någon sade, I nöden prövas vännen. Mina vänner har blivit så prövade nu att de säkert känner sig som om de vore vänner med Job. Men nu har vi också fått se grannarnas potential, och de är underbara. Hanna har som sagt utsett dem till världens bästa grannar. Jag utmanar er, har ni bättre grannar än vi???
Kram